Uppkorkat har läst Alf Tumbles Drick och vill göra just det – dricka mer och bättre!
Läser man mycket vinlitteratur så kan man grovt dela in den i tre olika huvudkategorier. Den första är fackboken som oftast gör en lärd djupdykning i något ämne. Det kan röra sig om ett land, ett distrikt, druvsorter, odlingsmetoder eller vinframställning. Den andra är reseberättelsen som ger en inblick i ett lands eller ett distrikts viner från den resandes perspektiv – ofta tillsammans med förföriska foton på dimhöljda vinlandskap.
Slutligen har vi den tredje gruppen som varken är det ena eller det andra men som ofta är mer personliga och lite mer avspända i sin relation till sitt ämne. Det är också den här sista kategorin som är svårast att ta till sig som läsare. Det är lätt att bedöma fackbokens nytta och värde. Lätt att se om något fattas eller utelämnats. Samma sak gäller reseskildringen – särskilt när du själv står där på plats i exempelvis Champagne och har den i din hand. Men hur bedömer man den personliga dryckesboken annat än att den slår an en ton eller på något sätt får dig att brinna ännu mer för det du älskar?
Alf Tumbles Drick! (Natur & Kultur) tillhör den tredje kategorin. Nej det är inte en fackbok. Nej det är inte en reseskildring. Istället är det en kärleksförklaring till och en ogenerad hedonistisk utflykt i dryckens värld. Men låt dig inte luras av förpackningen eller min kategorisering – för här finns förstås massor av praktiska tips och erfarenhet som gör att den också kan användas som en crash course i vinkunskap.
Du får bland annat lära dig vad du behöver för glas för att överleva (du behöver fem!), hur du sabrerar en champagne, rätt serveringstemperatur och hur du får till fantastiska matchningar av mat och dryck. Här finns kapitel om hur du får ut det mesta av ditt krogbesök och hur man närmar sig en vinlista.
Alf Tumble är till vardags musiker (dj och producent) och dryckesredaktör för Nöjesguiden. Han medverkar också regelbundet i tidningar som Livets Goda, Gourmet och du hittar honom på bloggen Popit.nu. En utbildad sommelier som aldrig serverat en droppe på restaurang och som fann drycken via musiken.
Han beskriver sig själv som svag för trender och där är han en i raden av en ny generation dryckesskribenter som gärna tänjer på gränserna – som att till exempel att hylla burkölet. Till skillnad från den klassiskt skolade skribenterna går dessa gärna utanför de ”traditionella” områdena och ämnena (även om bilderna visserligen är fyllda av ”klassiker” från Barolo, Bourgogne och Bordeaux). Ja de kan sina klassiker men känner sig tillräckligt nyfikna för att våga lämna dem för att jaga det ”nya nya” eller att återupprätta en gammal bespottad eller bortglömd klassiker (som exempelvis Brachetto D’Acqui som kanske är på väg att få en liten renässans).
Det inledande kapitlet suger in dig – åtta vänner som brukade träffas lite då och då för Sunday Roast. Det låter så där fantastiskt trevligt att du hade velat var med – och smack så är du fast i njutningens fälla. Innan du vet ordet av vill du testa blodpudding och madeira eller champagne och potatischips (två av hans så kallade ”superkombos”).
Som helhet handlar boken lika mycket om öl och sprit som om vin. Här finns ett kapitel om cocktailbarer och ölpuben – med tillhörande cocktaillexikon och avdelningar om ölkulturens revansch och det där med ”manligt och kvinnligt” i dryckesvärlden. Så här skriver han om det sistnämnda:
”Vad vi väljer att dricka har inget med kön att göra. Kvinnor föds inte med en fäbless för sötma och män älskar inte per automatik beska. Att kvinnor ändå konsumerar cider, alkoläsk, vitt och sött vin medan männen dricker öl, portvin och starksprit beror på andra saker. Historia, sociala roller, förväntningar, vanor och identitetssökande. Men visst känns det lite förlegat? Något att fundera över när du smuttar på din imperial stout.”
Personligen gillar jag kapitlet om lagring – ett ämne som jag själv gärna skriver (läs här!) om men som fortfarande skrämmer många på grund av rädslan att göra fel (min första ”vinkällare” var en garderob på ett studentrum). ”Endast ett fåtal av mina sommeliervänner lagrar vin överhuvudtaget. Utrymme och ekonomi är givetvis en bidragande orsak men samtidigt gillar många att dricka sina viner unga.”, skriver han och det tror jag att det är många som tycker är befriande att höra.
Riktigt kul är också avsnitten om resan och hur du får med dig vinerna hem – ett problem som vi vinnördar ofta brottas med. Packa smart – ta med en specialväska och räkna på vikten. Här finns till och med en tabell så du vet vad dina flaskor väger (1,3 kilo för en vanlig flaska och 1,6 för skumpa).
Överhuvudtaget är den ändå rätt tunna boken fylld av korta nyttiga passager om till exempel hur lång tid det tar att kyla ett vin i kyl, frys, ishink eller under rinnande vatten. Eller myter om fylla, vinbutiker på nätet med mera.
Om jag ska vara kritisk hade jag kanske velat ha mer av Alf Tumbles inside-kunskaper när det exempelvis gäller att lägga upp en hyfsad källare för hyfsad penning (Sassicaia, Smith Haut-Lafite och Conterno är knappast för nybörjaren eller studenten) eller att välja de bästa köpen vin på krogen (men second best-listan med andraviner är riktigt bra!). Jag hade velat veta mer om dryckerna på bilderna (som Mikulskis Bourgogne Blanc eller MIkkellers öl som skymtar förbi).
Men det är ändå inte det som den här boken handlar om. Centralt är är istället upplevelsen och tajmingen. Frågan ”Hur många exklusiva nyårschampagner minns du?” sitter så rätt. Det kan vara rätt att öppna en Krug eller en Léclapart L’Apôtre vid tolvslaget på nyårsafton – men oftast är det inte det. Allt beror på sällskapet och tidpunkten. Visst – naturviner är omdiskuterat – men vad tycker du själv? Använd din egen smak och sunda förnuft helt enkelt!
I Sverige har vi generellt lite svårt med just den här typen av hedonism. Alkohol är djupt problematisk i ett land som för bara hundra år sedan höll på att supa ihjäl sig. Så sent som för bara några dagar sedan så fick kostexperten i Svenska Dagbladet en fråga om är okej att dricka något glas vin dagen innan ett viktigt lopp eller hård träning. Svaret låter som om det är hämtat direkt från Socialstyrelsen:
”Stora mängder alkohol är aldrig bra då det dels är beroendeframkallande och har negativa effekter på hälsan då det kan orsaka leverskador, högt blodtryck samt vissa cancerformer. Den senaste tiden har det dock visats att en mindre mängd alkohol faktiskt kan ha positiv påverkan på hälsan…
Alkohol i samband med träning och tävling har aldrig riktigt hört ihop, då en rejäl fylla inte gör att man blir så pigg att prestera dagen efter. Största risken med alkohol är att det är dehydrerande… Uttorkning är också den främsta förklaringen till varför man blir bakfull…
Som allt annat så handlar alkoholens påverkan på prestationen om mängderna som konsumeras. Dessutom är vi alla olika individer och är olika känsliga. Dricker du endast något glas vin och inte känner dig dålig av det så kommer det troligtvis inte heller ha någon större påverkan på din prestation.”
Jag har kortat rejält i citatet – men det är först efter två långa stycken om bakfylla, alkoholens skadeverkningar och rejäl fylla som kostexperten kommer till några korta meningar som äntligen svarar på frågan. Kan man springa ett lopp efter ett eller två glas vin? Ja tydligen går det!
Jag är förstås själv uppvuxen med den här alkoholpolitiken. Den får mig stundtals att skämmas för mitt intresse och mitt nöje. Men är det något Drick får mig att vilja göra så är det just att dricka! Dricka mer och bättre (och därmed mindre förstås!). Därmed kommer du och jag förmodligen att leva ett sundare och lyckligare liv!
